Vetenskapliga Bevis
för själens existen

(startsidan)

Hur bevisar man empiriskt att människan har en själ och att den överlever döden?

Först måste vi komma överens om vad vi menar med "själ" och hur man känner igen en sån, för annars vet vi inte vad vi ska leta efter. De flesta människor tycks dock vara överens om att själen och medvetandet hör ihop. Vissa filosofer föredrar att tala om medvetandet framför själen eftersom detta är det enda vi faktiskt kan veta något om (eller kanske veta något med).

Men om medvetandet ska kunna existera efter det att vi, eller åtminstone våra kroppar, dött, så finns det flera saker som vi måste bevisa. Till att börja med måste vi visa att en icke materiell kraft (som medvetandet) kan påverka materiella krafter (som kroppen). Om ingen sån koppling står att finna, ja då kanske själen finns, men den är rätt meningslös. Då kan den ju trots allt inte styra kroppens handlingar. Lyckligtvis så finns det idag flera ordentliga studier kring fenomenet medvetande och dess interaktivitet med materiella processer, som alla pekar på att medvetandet faktiskt inte bara påverkar omvärlden indirekt genom kroppen utan även direkt. Till exempel så har det visat sig att människor kan påverka utfallet hos både tärningar och dess moderna efterföljare slumptalsgeneratorer bara genom att ha den mentala avsikten (intent, som det heter på fackspråk) att göra detta. Vidare så har det visat sig att en person kan påverka en annan persons autonoma nervsystem enbart genom att tänka på denne, oavsett hur avskilda i tid och rum de båda är. Och mycket annat.

Om medvetandet fortsätter någon annanstans efter det att vi dör, så borde det rimligtvis komma ifrån någonstans innan vi föds. Alltså borde det finnas en koppling mellan medvetande och liv, en slags livgivande princip hos medvetandet, om man så vill. Står någon sådan koppling att finnas i forskningen?
Ja, faktiskt så har det visat sig att så kallad healing fungerar. Flera olika typer av healing har studerats, både hos patienter i sjukhus och i laboratoriers provrör, och slutsatsen är att healing faktiskt har en mätbar effekt, både på människors tillfrisknade liksom på enskilda cellers förmåga att överleva i ogynnsamma miljöer. Det tycks med andra ord finnas en livgivande princip inneboende i medvetandet.

Kan medvetande då existera utan en hjärna och i så fall i vilken form? Detta är naturligtvis en ganska så väsentlig fråga, eftersom vi definitivt inte kommer att ha tillgång till vår hjärna efter det att vi dör. Bristen på hjärnaktivitet är ju numera ett kriterium på att någon är död. Det är också en fråga där det lyckligtvis finns mycket forskning att referera till.

På 70-talet upptäckte polygrafexperten Cleve Backster att växter och även celler besitter en grundläggande form av medvetande han sedermera döpte till primary perception. Plantor och celler uppvisade flera reaktioner på polygraftester som bara kunde förklaras genom ett eget oberoende medvetande, inklusive funktioner som eget minne, kommunikation och i viss mån en egen vilja. Allt detta trots att plantor eller enstaka celler inte har något som helst neurologiskt nätverk, vilket enligt traditionell vetenskaplig syn är ett grundläggande kriterium för medvetande överhuvudtaget.

Inte nog med att medvetande tycks existera i allt levande, oavsett om det har en hjärna eller inte, så tycks även vårt medvetande existera åtminstone till viss del utanför vår egna hjärna. Forskning i ESP genom exempelvis ganzfeld-experiment och så kallad Remote Viewing har visat att vårt medvetande är kapabelt att ta in verifierbar information utan att använda våra normala fem sinnen. Speciellt intressant är att den informationen som inhämtas på detta sätt tycks vara oberoende av inte bara avstånd i rum utan även tid, vilket har lett till att fenomenet numera kallas non-local consciousness; icke-lokalt medvetande. Detta leder till spekulationen att medvetandet som sådant kanske inte ens kan sägas ha sitt ursprung i hjärnan utan att hjärnans funktion snarare är att översätta medvetandet så det kan fungera smidigt i en fysisk dimension av tid och rum. Eftersom medvetandet tycks fullt kapabelt att operera (och därmed existera) utanför tid och rum, så verkar det mindre sannolikt att det skulle försvinna helt bara för att dess temporära neurologiska hem (hjärnan) slutar att fungera. Detta verkar heller inte vara fallet, åtminstone inte så långt som vi kan avgöra.

Det område där man forskat mest i medvetandets möjligheter att överleva hjärnan och kroppens bortgång är den numera välkända Nära Döden Upplevelsen. Vad som först antogs vara komplicerade men naturliga neurologiska och kemiska reaktioner hos den döende hjärnan har fått ge vika för en ny syn, allt eftersom fler och fler oförklarliga fall har upptäckts. I flera fall har patienter kunnat korrekt återberätta verifierbara aspekter på upplevelsen som de omöjligt har kunna varseblivit genom sina vanliga sinnen, blinda patienter har rapporterat visuella intryck och patienter utan någon som helst hjärnaktivitet har kunnat beskriva medicinska procedurer som utförts på dem i detta tillstånd.

Mer belägg för att medvetandet fortsätter att existera intakt efter det att kroppen har dött en gång för alla finner vi i forskningen kring biologiska bevis för reinkarnation. Flera tusentals fall har studerats där barn inte bara säger sig minnas ett tidigare liv utan även har födelsemärken som kan förknippas med detta tidigare liv, där den tidigare personligheten står att finna. Dessa barn brukar dessutom uppvisa ett beteende som är väldigt märkligt under de rådande omständigheterna, fast som är fullt i enlighet med det tidigare livet.

Vårt medvetande tycks med andra ord fortsätta att existera efter det att våra kroppar dör, åtminstone om man ska tro den moderna forskningens resultat, men detta ger naturligtvis upphov till en rad nya frågor. Vad händer egentligen med medvetandet när vi dör? Hur mycket påverkar vår tro det som händer efter döden? Vad händer om vi verkligen inte tror att det finns liv efter döden, eller är helt övertygande om att det kommer att vara på ett visst sätt? Kan man komma i kontakt med den eviga delen av ens medvetande här och nu? Är det möjligt att resa utanför kroppen? Är medvetande rent av mer fundamentalt än det vi kallar materia? Vad är egentligen medvetande?

Dessa är naturligtvis frågor som ingen kan svara säkert på, men mer seriös forskning än man skulle tro ägnas åt dessa frågor. En del kan man läsa om i min bok eller någon annan litteratur på området och mycket finns att hitta i länkarna.

 

tillbaka till introduktionen